Ja jag vet inte
Dagarna rullar på, jobb och annat vardagligt stök som ska fixas! Igår så blev det en lång dag, först lite övertid på jobbet och sen direkt till Hallviken för att hämta Julie hos en kompis, hemma 19.15 och då var det ju bara att fixa kvällsgröt, tvätta borsta å läsa för änglarna och sen försöka få dom att sova med:)
Idag så dagen ut som igår, men skillnaden kom på kvällskvisten!!! Tänkt att jag blev så tokförbannad så jag höll på att spricka!!! Så här var det, jag skickade mina ungar på fotbollsavslutningen och dom gick själva ner på Svartviken...frid och fröjd...sen när jag slutat jobba åkte jag ner och noterade att Wilma och Elias inte var där, ringer till Jessica och kollar läget, jo, men fritidspers har skickat ner dom så dom ska vara där får jag till svar. 2 minuter senare kommer J och konstaterar att hennes barn INTE är där. Jag går till bilen för att åka och leta, J ringer fritids... Hon ringer mig ganska snabbt och säger att dom nog gått upp till Åshamra där dom kört ordinarie träningar, mycket riktigt där står 2 väldigt vilsna och olyckliga barn, Wilma ser mig och brister ut i den mest hjärtgripande gråt ni kan tänka er!!! DÅ ringde jag på fritids och var väldigt irri, sa en massa, men avslutade med att jag bara ville tala om att jag hittat barnen!!
Nu när jag har lugnat ner mig lite och allt är bara bra, så kan jag ju känna att det lätt blir fel ibland och att det ofta inte är 1 persons fel, jag tycker ändå lite synd om "personalen" som bara ville väl och inte alls var medveten om hur jävla tokigt det blev. Sen tycker jag såå synd om Wilma för hela hennes kväll blev förstörd:(
Idag så dagen ut som igår, men skillnaden kom på kvällskvisten!!! Tänkt att jag blev så tokförbannad så jag höll på att spricka!!! Så här var det, jag skickade mina ungar på fotbollsavslutningen och dom gick själva ner på Svartviken...frid och fröjd...sen när jag slutat jobba åkte jag ner och noterade att Wilma och Elias inte var där, ringer till Jessica och kollar läget, jo, men fritidspers har skickat ner dom så dom ska vara där får jag till svar. 2 minuter senare kommer J och konstaterar att hennes barn INTE är där. Jag går till bilen för att åka och leta, J ringer fritids... Hon ringer mig ganska snabbt och säger att dom nog gått upp till Åshamra där dom kört ordinarie träningar, mycket riktigt där står 2 väldigt vilsna och olyckliga barn, Wilma ser mig och brister ut i den mest hjärtgripande gråt ni kan tänka er!!! DÅ ringde jag på fritids och var väldigt irri, sa en massa, men avslutade med att jag bara ville tala om att jag hittat barnen!!
Nu när jag har lugnat ner mig lite och allt är bara bra, så kan jag ju känna att det lätt blir fel ibland och att det ofta inte är 1 persons fel, jag tycker ändå lite synd om "personalen" som bara ville väl och inte alls var medveten om hur jävla tokigt det blev. Sen tycker jag såå synd om Wilma för hela hennes kväll blev förstörd:(
Kommentarer
Postat av: Madde
Men stackars barn!
Postat av: Lilian Olofsson Söderman
Håller med ovanstående!!!
Postat av: Marika
:(
Postat av: Fredrik
:D
Trackback
